Förälder

Oliver kom till världen – förlossningsberättelse

Jag tänkte dela med mig av min förlossningsberättelse med Oliver, det vill säga lillebror <3. Det känns så naturligt att han är en del av vår familj och jag har svårt att tänka mig hur vi hade det innan honom. Han var helt klart den sista pusselbiten till vår familj! I alla fall… Jag hade gått två veckor över tiden, och alla hade sagt till mig ”neeeejdå, med andra barnet går man inte över tiden..”. Jo tack, så var det med det. Jag var ett vrak under denna period då vi samma vecka fått besked om att min mamma har cancer. Jag fick tid för igångsättning samma dag som mamma skulle genomföra en titthålsoperation av hjärnan. Ni hör ju, det var inte optimalt. Jag bad och bönade om att få bli igångsatt dagen innan mammas operation och det gick bra – SKÖNT!

Mmmm, vilken underbart tung mage 😉 Detta var samma dag jag blev igångsatt.

När vi hade packat ihop hela familjen och gjort oss redo för att lämna Melker hos sin farmor och farfar ringer de från förlossningen… ”Ja hej, det är tyvärr fullt här idag, kan du komma in imorgon istället?”. Jag förklarade att jag helst inte vill föda dagen efter då mamma skulle opereras, vilket de förstod helt och hållet. Vi fick istället styra om skutan till ett sjukhus i en annan stad, allt var ju redan upp och ner så vad tusan gjorde det. Vi checkar in på förlossningen i Eksjö runt 13-tiden. Vid 14 sätter man in en ballongkateter i mitt underliv som ska påskynda mognaden av livmodertappen. Någon timma senare märker man att katetern lossnat vilket innebär att jag har mognat tillräckligt, gött!! Vid 17.45 väljer man att ta hål på fosterhinnorna så att vattnet går. Det händer dock inte mycket mer än att värkarna börjar komma regelbundet, men det gör inte ont.

Vårt lilla rum, med trevlig utsikt över Eksjö stad;)

Jag och Simon var på vårt rum och åtgodis, lyssnade på musik och njöt av stämningen. Det är en så speciell känsla när man snart ska föda barn. Pirret och spänningen inför vad som komma skall. Det var extra kul denna gång då vi inte visste könet på bebis. Värkarna gjorde inte särskilt ont ännu, så jag och Simon åt middag. Bara det var skönt att kunna göra! När jag skulle föda Melker kunde jag inte äta på 24 timmar för att jag hade så ont, vilket resulterade i att jag var helt slut när krystarbetet skulle börja. Vid 21 fick jag ett dropp med värkstimulerande för att få igång värkarna ordentligt. Det tog cirka en halvtimma innan värkarna började göra ordentligt ont och jag kände att jag behövde lustgasen. Jag tycker det är så skönt med lustgas! Man blir lite lätt dåsig och jag får något annat att tänka på. Att pressa masken mot ansiktet får mig att fokusera på något annat än smärtan. Jag hade bestämt att jag ville ha ryggmärgsbedövning, men när jag och barnmorskan pratade om det kom vi fram till att hoppa över det! Vi ville ju inte att värkarna skulle avta utan vi ville ju att processen skulle gå framåt. Hon förklarade även att andra förlossningen ofta går fortare då kroppen vet vad den gör. Så vi ringde aldrig efter narkosläkaren.

Vid 23.30 gör det fruktansvärt ont och värkarna kommer hela tiden. Jag sitter på en pilatesboll och studsar för att bebis ska sjunka ner. Barnmorskan undersöker mig och konstaterar att jag är 4 cm öppen, vilket gör mig arg haha. Det är långt kvar tänker jag. Helt plötsligt får jag en värk och det känns som att jag ska bajsa på mig och det gör fruktansvärt ont. Barnmorskan undersöker mig igen och säger ”Amanda, på en värk öppnade du dig 6 cm, du är nu helt öppen!”. Jag lägger mig i krystposition och panikkänslorna kommer, det gör SÅ ont. Barnmorskan tittar lugnande på mig och säger att det inte är någon fara, att det bara är bebis som vill komma ut nu. Jag kramar Simons hand hårt och krystar. Jag minns att jag tyckte det var så svårt att krysta förra gången, men denna gång gör kroppen det mer eller mindre av sig själv. 00.10 börjar jag krysta och 00.16 föds Oliver. Helt perfekt på alla sätt och vis.

Jag är så tacksam för denna förlossning, den var perfekt på alla sätt och vis. Jag var lite rädd för igångsättning då jag hört flera skräckexempel. Jag blev igångsatt runt 13-tiden och runt 00 föddes han. Förlossningen med Melker tog dubbelt så lång tid och jag hade mycket ondare när jag födde honom. Nu visste både kroppen och knoppen vad som väntade. Heja kvinnokroppen, den är HELT otrolig.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply